Tackla tuffare klimat med ogräs

Med tiden har jag blivit mer och mer inriktad på vilda växter som jag själv samlar in frön från. Då får jag en växt med regionala gener som förmodligen är tåligare. Jag sår ganska mycket träd men just nu är jag inne på vilda blommor/ogräs. Växter många kallar för ogräs är helt enkelt okända växter för dem. Ogräs är oftast växter som förekommer vilt och klarar av att växa överallt. Just de egenskaperna är optimala för ett tufft läge som det kan vara hos mig. Det är också växter som klara av ett torrt läge utan skötsel.

Under hela växtsäsongen cyklar jag runt längs banvallar, fina vägkanter och liknande för att se vad som blommar. Senare på säsongen när de blommorna har frön ger jag mig ut igen och samlar in så mycket som möjligt. Jag torkar blomställningarna under sommaren och sen repar jag dem för att få fram fröna. Varje år förbereder jag en yta med bar jord för att så fröna och så får de utvecklas fritt där. Jag har lyckats bra med detta försöket innan och det är en absolut fröjd att se vad som dyker upp och återkommer. Första året sker ett kraftigt uppslag av ettåriga blommor men de försvinner till nästa år för då går de tvååriga växterna upp i blom. De tvååriga växterna bygger upp en kraftig pålrot det första året och bildar bara en bladrosett, men nästa år förbrukar de den och får en hög blomma. Det tredje året gäller det att de tvååriga växterna börjar sprida sig så att de stannar kvar men det är också nu de fleråriga blommorna börjar blomma. De följande åren är målet att de fleråriga blommorna breder ut sig med inslag av tvååringar. 

Egentligen vill man lämna växterna helt så att jorden kan täckas och utveckla en frisk jordmån. Jag vill dock att fröna från växterna gror så att många olika blommor överlever. För att det ska hända måste jag kratta ytan så bar jord exponeras som fröna kommer i kontakt med. Det är också viktigt att de etablerar sig snabbt eftersom jag har kirskål överallt som vill invadera ytan. På detta sättet kan jag utveckla en äng med vilda blommor, som andra kallar ögräs men jag kallar mångfald.

En trädgård i Malmö

Jag fick förtroendet att renovera en trädgård i Malmö i somras. Just då hade jag mycket inplanerat och även om det var mycket markarbete så tog jag mig an arbetet ändå. Det var en framsida som inte användes som trädgård eftersom den var så liten med mycket saker på. De ville dock ha en riktig trädgård och jag kände att det inte skulle vara något problem. Ibland handlar det inte bara om ett jobb som ska utföras, det finns stunder då man verkligen känner för att hjälpa till.

Känslan jag fick från tomten i början var sådär. Det fanns en rumslighet som var perfekt för den lilla trädgården men den var undangömd och de kände likadant. De ville ha en grusgång istället för de fula betongplattorna. Där det fanns gräs ville de ha mer gräs och sen ville de ha träd och buskar planterade. Ett äppleträd, några hallon och rosor och ett par magnolior. 

Det jag gillar mest med den färdiga trädgården är lugnet i materialen. Tidigare var det tre olika sorters betongplattor som mötte en ojämn gräsmatta. Sopkärlen stod på gräs och en massa saker låg förvarade i en annan hörna. Hela arbetet handlade om att skapa en lugn plats som går att använda som en trädgård. Jobbet tog några dagar och det känns som vi nådde ett bra resultat.

Dags att så perenner

Det är dags för en ny fas i mitt odlingsliv och det betyder mer ändamålsenlig produktion. Jag har varit dåligt på att så perenner själv, eftersom det är en lång process jämför med att köpa en planta i affären. Det börjar dock bli för dyrt med färdiga plantor därför har jag bestämt mig för att så dem istället. För att underlätta processen sår jag dem på sommaren eftersom de gror bättre i den temperaturen, men det blir bråttom för dem att mogna innan vintern. Jag kan även ha sådden utomhus och de verkar klara sig bättre själv då. 

Tidigare år har jag köpt massa olika exotiska sorter och de har inte blivit bra. Nu ska jag fortsätta med ett fåtal perenna blommor som är väl anpassade till min ståndort. Förra året var det en del Echinacea men jag läste att härdigheten inte är så bra. Samtidigt sådde jag martorn, rysk martorn, bolltistel och rosenflockel. Förutom rosenflockel som vill stå fuktigt klarar de andra väldigt torra lägen. De flesta är dock tvååriga så jag ska försöka få dem att etablera sig själva. De växterna kommer stå i trädgården men jag vill etablera rosenflockel i de fuktiga partierna inne i skogen. 

I år hade jag tänkt odla jätteverbena och Rudbeckia och inte Echinacea eftersom den är mindre härdig. Vi får se vad jag köper men planen är perenner som tål torka och kan sprida sig med antingen rötter eller frön. Jag vill ha mer blommor!

Att renovera torpet

Jag tänkte dela med mig av ett av mina andra projekt som håller mig sysselsatt när jag inte arbetar med trädgårdar. Det är torpet jag bor i som jag har nämnt tidigare. Huset är nästan hundra år gammalt så det har funnits mycket att fixa.

Det började med att jag målade om ett rum och så fortsatte jag med ett annat rum och så vidare. Tanken var inte att det skulle bli min permanenta bostad men när jag totalrenoverade köket fick det bli det. Efter det fixade jag badrummet och en tvättstuga. När jag var färdig med insidan på första våningen började renoveringen ta fart på riktigt. Alla fönstren var i rätt dåligt skick så jag bytte glas och målade om dem. Nu hade jag lagt ner så mycket tid på renoveringen att jag lade om taket också, eftersom det egentligen var det viktigaste. Det är ju ingen idé att fixa utseendet om inte konstruktionen är hållbar.

Nu befann jag mig i ett läge där jag också ville rädda uthuset från förfall. Både min farmor och farfar och vänner till dem hade arbetat med det och jag ville inte att deras jobb skulle vara förgäves. Därför lade jag om taket på uthuset också. Insidan av uthuset fick dock vänta lite eftersom jag ville bli färdig med insidan av huvudbostaden först. Där hade jag ovanvåningen kvar att fixa och det var främst vardagsrummet eftersom sovrummet bara behövde målas om.

Vardagsrummet på ovanvåningen blev ett lite större projekt eftersom det var en stor heltäckningsmatta som skulle bort. Den var ful, gammal och äcklig. Under den hittade jag originalgolvet som jag slipade ner och lutade så att det fick en ljus träfärg. Sen målade jag om det rummet också.

Ibland uppstod det oväntade problem som när pannan läckte rök i källaren när jag eldade. Då fick jag laga skorstenen och fick en offert på 30 000kr. Så jag gjorde det själv och det kostade bara 500kr. Sotaren besikta det och allt såg bra ut. Det är en av anledningarna till att jag gör allt själv. El- och vvs-arbeten gör jag dock inte själv.

Nu håller jag på med att måla om fasaden på båda husen. Huvudbostaden har kvar den gamla panelen men jag måste skrapa bort den gamla färgen. Det tar så lång tid att jag bara gör en sida om året. Ibland tar jag en sida på uthuset också eftersom den panelen är nyare och lättare att fixa. För att göra målningen lite roligare planerar jag ett sidoprojekt vid den väggen jag målar. Första gången blev det en spaljé, andra gången blev det ett trädäck och nu blir det en spaljé till. Det får mig att se fram emot skrapningen lite mer.

I år har jag börjat med uthuset också för att göra det till en bostad. Farmor och farfar och deras vänner påbörjade den renoveringen för 20 år sedan men det upphörde tyvärr. De kom lite mer än halvvägs med allt, så nu tar jag upp stafettpinnen och slutför det. Jag har målat en sida av fasaden och elektrikern har elektrifierat huset. Tanken är att jag ska lägga nytt golv i vardagsrummet på första våningen och slipa golvet på andra våningen. Allt ska målas om och inredas och en värmepump ska in. Sen kommer det ta ett par år att måla om allt, men sen är nog allt färdigt.

En morot för att jag ska bli färdig med allt är det stora växthuset som jag ska bygga då!

Varför krångla till det?

Jag är född och uppvuxen på Falsterbohalvön ”Näset”. Det är ett väldigt speciellt område med otroligt mycket natur och kulturhistoria och är till 90% ett naturreservat. Det är främst vattenmiljöerna runt landmassan som är viktiga men naturen är minst lika fascinerande. Det finns hedbokskogar, ljunghedar, hassellundar och så vidare. Sen finns det också strandängar där jag har tagit denna bilden på trift.

På våren beger jag mig ut hit för att se när hela landskapet skiftar färg. Från tidig vår när porsens han-blommor ger heden en brinnande orange färg till försommaren när triften ger ängen en nästan barnslig rosa färg. Det är helt underbart och det är ett spektakel jag absolut inte vill missa.

Visst är det viktigt att hitta en sällsynt klockgentiana på ljungheden, men att se stora hav med en trivial blomma som trift tycker jag är viktigare. Några gentiana har ett stort värde men de pollinerar inte speciellt mycket, vilket stora hav med trift gör. Just denna tanken har jag börjat tillämpa hos mig vid torpet. Jag samlar in frön från vanliga blommor som skulle passa hos mig och sår dem på hösten. Det har givit väldigt bra resultat eftersom vilda växter gror lätt och trivs bra. Varför krångla till det?

Nu är planen att göra likadant varje år på en ny yta där jag planterar träd och buskar. Innan träden och buskarna har vuxit till sig blommar en massa olika blommor. Det är betydligt svårare att plantera in blommor i ett buskage i efterhand. Nu har jag etablerade blommor redan från början. Jag får även en fröbank med vilda växter som jag tycker om och de kan sprida sig på egen hand också.

Fylld tusensköna

Nu är våren här både i luften och i marken. Det känns dock lite som ett sprinter-lopp när allt kommer samtidigt. Blommor som sällan hinner blomma tillsammans gör det nu. Fortsätter det såhär kommer sensommarblommorna snart igång och då blir det en ordentlig blomsterfest i juni.

Något som för mig är viktigt är att lägga mig på magen i trädgården, för det är först då man ser att något händer. Insekter springer runt som om det vore inflyttningsfest och krig samtidigt. Undra om de har någon koll på den pågående Coronakrisen. Där nere finns de små växterna som vissa kalla ogräs och befolkningstätheten är rätt hög jämfört med min omgivning.

En dag när jag kröp runt i min väns trädgård fann jag en fylld tusensköna. Jag har sett tusenskönor där kragen är dubbel men här var den gula mitten dubbel. Jag fann ingen liknande på Internet så det blir att förädla den på något sätt. Kanske i framtiden säljs den som en vacker trädgårdsväxt. Tack och lov för att jag ibland kryper runt i trädgården.

Våren kommer med björksav

Ett äkta vårtecken för mig är när jag kan börja tappa björksav. Det är en typ av skörd av vårens primörer. Även om det inte är grön så är det något. I år steg saven lite tidigare jämfört med förra året. Det är något alldeles extra att promenera ut i skogen med en gammal borr, ett par avsågade tältpinnar och en skål. Jag har blivit rätt bra med min hemmagjorda teknik och jag vet exakt vilka björkar som kommer producera mest sav.

Förra året gjorde jag björksirap, men det gör jag inte igen, eftersom jag fick bara ut en eller två procent av mängden sav. Inte speciellt energieffektivt eftersom det står och sjuder på spisen i ett dygn eller två. Numer dricker jag lite varje dag så länge det går att skörda och så får det vara det.

Björksav ska vara otroligt nyttigt med både vitaminer och mineraler. Men man får inte glömma bort att det är också mycket socker i det och det känner man av om man dricker det ett par veckor.

Vårvinter med tibast

De tidiga vårtecknen är som juveler du slarvar bort. Du kan titta på dem och romantisera bort dina tankar i en parallell värld där allting är frid och fröjd. Du blir dock ledsen när de försvinner och du klandrar dig själv att du inte tog tillvara på tillfället.

Det dröjer dock inte länge innan det dyker upp något nytt. Jag känner mig hopplös i mina tankar. Jag vill ha nya intryck men jag saknar de gamla. Det är svårt att se framåt när det ligger så mycket skönhet bakom. Det kommer ju dröja ett år innan jag får dofta på en tibast igen.

Det är med vemod och lycka vi lämnar vintern och tar oss in i våren. Tiden kan gå så snabbt och långsamt samtidigt. Tråkiga uppgifter skyndar vi oss snabbt igenom men när en viss växt blommar vill vi att tiden står still.

På resande fot i Indien

Jag har alltid velat åka till Indien. De gamla ruinerna, matkulturen, historian och religionen har kallat på mig i flera år. Jag åkte ju ändå till Thailand så då tänkte jag passa på att resa runt i Indien en månad också. Det startade som en ambitiös plan, men jag insåg snabb att det var rätt lite tid i ett så stort land. Jag köpte en flygresa till Kochi i södra Indien och hem från Delhi i norra Indien. På så sätt tvingade jag mig själv att resa genom landet. Jag köpte även en tågresa från Mumbai till Darjeeling (250 mil – 45h) eftersom en lång tågresa tvärs över Indien också var en av mina drömmar.

Det är svårt att beskriva ett land som Indien. Det är betydligt större än vad kartan visar. Min resa startade i Kochi och där bodde jag hemma hos en familj. Det var ett trevligt sätt att börja resan. De ordnade frukost åt mig på morgonen med olika rätter varje gång och vi hade lärorika samtal om allt möjligt. Kochi ligger i Kerala och klimatet var varmt och soligt. Det som imponerade på mig mest var de gigantiska stadsträden, frodig natur och mängder av kryddor.

Från Kochi reste jag till Goa och Anjuna beach, ett säkert avstånd från ”fest-stränderna”. Det var fortfarande gott om fest, eftersom besökare reser dit för just det. Jag var dock lite förkyld så jag höll mig i skinnet. Det gjorde inte så mycket för jag trivdes så bra på boendet. Det var ett stort hostel med gott om backpackers, yoga och mat. Jag träffade många turister från alla hörn av världen. Maten var fantastisk och naturen lika så, jag kommer absolut återvända dit.

Innan min långa tågresa till Darjeeling hade jag några dagar i Mumbai. Det var en upplevelse av kaos, kolonialism och underverk, men jag tror inte jag fick en ärlig uppfattning. Jag kommer nog tyvärr inte återvända, det var helt för mycket för mig. Det var dock smidigt att ta sig till tåget och jag for iväg på min långa resa. Jag hade nog romantiserat den tågresan lite, för det var inget speciellt. Jag delade kupé med tre andra och tog en säng längst ner så jag fick en fönsterplats. Jag låg på magen den ljusa delen av dagen och kollade ut genom fönstret och lyssnade på ljudböcker. När solen gick ner la jag mig på ryggen och kollade på lite nedladdade serier innan jag somnade. Jag lämnade inte sängen på två dagar, förutom för toalettbesök.

Äntligen var jag i Darjeeling efter flera dagars resande. Vilket underbart ställe. Inklämt mellan Nepal, Tibet och Bhutan uppe i bergen på 2000 meters höjd. De dagar med klart väder kändes som himmelen på jorden. Det gick att se Himalaya så långt ögat kunde nå med bergstopparna Kanchenjunga och Mount Everest. Det var nog det mäktigaste stället jag har varit på. Det enda problemet var kylan. Det var noll grader i sovrummet och vi fick sova med kläder på och dubbla täcken. I Darjeeling var jag mest ute och vandrade och läste böcker. Det fanns inte mycket att göra och det var för kallt. Hit återvänder jag helt klart, fast på våren, för att se alla rhododendron blomma.

När jag landade i Delhi var min inställning rätt negativ eftersom de har de värsta luftföroreningarna. Jag blev dock positivt överraskad av staden. Det var städat och fint på många ställen. Lite överallt reste sig urgamla ruiner, gigantiska fort, gravar och minareter. Aldrig har jag skådat så bland arkitektur från olika tidsåldrar. Jag passade på att åka till Agra för att se Taj Mahal över en dag också, det var också något av det mest storslagna jag någonsin har sett. Delhi var dock rätt påfrestande, framförallt när man hamnade i rusningstrafiken, när man blev förföljd i basarerna eller de konstanta luftföroreningarna. Tveksamt om jag åker hit igen, men man vet aldrig. Det är en stor stad och det finns mycket att utforska i nordvästra hörnet av Indien.

Avkoppling i Thailand

I slutet av februari bestämde jag mig för att resa bort. Det var flera år sedan jag var på en riktig semester. En semester för mig betyder att jag måste lämna Sverige, annars har jag svårt att koppla av på riktigt. Därför åkte jag till Thailand en månad. Till en ö som jag besökt många gånger tidigare. Där har jag flera vänner och ett boende, så jag behöver inte stressa med någon planering.

Det var väldigt smidigt att åka dit och jag slog mig till ro med det samma. Ön heter Koh Lanta och ligger söder om Phuket och väster om Krabi. Det är en typisk svensk semesterort, men jag gillar den, eftersom den är väldigt lugn. Ön är rätt stor och det går en bergsrygg längs med hela ön. Det går också att ta sig från ö till ö och tillsist till fastlandet. Det finns med andra ord gott om natur att besöka på egen hand.

Naturen är förvånansvärt rik och det finns en nationalpark. Östra delen av ön är omfamnad av mangroveträsk och tack vara de otillgängliga bergsbranterna så finns det mycket djungel kvar. Det är oftast de otillgängliga ställena som fortfarande är rika med natur eftersom de flacka låglandskapen är lätta att bruka. Så är det överallt i världen. Vi ska tacka de otillgängliga områdena, för att var just otillgängliga. Det kan ofta vara räddningen för hotad natur.

Eftersom jag har varit där många gånger tidigare så visste jag var alla guldkornen var. Så jag åkte runt på min skoter och kände vinden i mitt hår. Besökte all vacker natur och undersökte vattenfall och grottor. Maten i Thailand är ju också otroligt god så jag passade på att äta så mycket som möjligt. Ibland åt jag till och med fem gånger om dagen, bara för att jag kunde. Jag behövde ju inte laga något själv!

Resan var en avkopplande men lång månad. Efter ett par veckor blev jag rastlös och ville bege mig ut på nya äventyr. Jag hade dock en månad så jag fick tvinga mig själv att koppla av och sysselsätta mig med annat än utflykter. Det fick bli matlagningskurser och fitness och så småningom var det dags att bege mig till Indien.