Vi har passerad vintersolståndet och är påväg mot ljusare tider. Jag som arbetar utomhus märker av det väldigt tydligt. Det är otroligt skönt även om de två tuffaste månaderna ligger framför oss. Förra året var ett tufft år på många sätt och vi har förmodligen lika tuffa tider framför oss. Hur som helst måste man fortsätta leva och vara en god människa. Min familj sitter fortfarande i karantän pågrund av situationen men jag har levt en isolerad livsstill i flera år så jag märker inte någon skillnad. Det känns dock konstigt att inte skaka hand med kunder och ibland uteblir kundkontakten helt.

Jag har dock börjat inse att denna livsstilen kanske kommer bli den nya normen. I alla fall för mig. Jag är ingen enstöring men jag har inget emot att vara själv ute på landet. Jag hade inte klarat av att bo i staden, det finns inte tillräckligt mycket att göra. På landet kan jag hålla mig sysselsatt med alla möjliga projekt. Det finns delar av huset som behöver renoveras. Ibland känner jag för att snygga till en stol eller ett bord. Utan trädgårdsarbetet på tomten är jag bara en halv man, på landet blir jag helt. Fastän inte alla känner så tror jag alla har en inre längtan ut till naturen. Jag känner kallet varje dag och det tror jag alla gör om de bara lyssnar tillräckligt noga.