I en bostadsträdgård som jag besöker en gång om året står två spaljérade fruktträd, en persika och en nektarin. De är planterade mot söderväggen för att formklippas som en spaljé. Anledningen till detta beror på att man kan skapa ett mildare läge. Det blåser mindre, det blir varmare och det är blir också varmare lägre. Med ett mildare läge går det att odla växter som annars skulle ha svårt att övervintra och bilda frukt.

Att beskära en spaljé ska göras enligt en rad regler. För att fullfölja de reglerna bör man beskära den två gånger om året, i alla fall om tillväxten är kraftig. Här är tillväxten enorm men jag är bara på besök en gång om året. Därför går det inte att följa de reglerna till punkt och pricka. Jag hamnar ofta i denna situationen med fruktträd. Antingen har någon innan beskurit trädet dåligt eller så är det helt förvuxet. Det resulterar ofta i att jag får strukturera upp det på mitt eget sätt. Jag använder ofta olika tekniker för att lösa de olika problemen. Med denna spaljén handlade det om att klippa in alla grenarna som stack ut från väggen. Klippa ner toppen så att den inte stack iväg, samt att inte klippa för mycket. Det är viktigt att lämna en del små grenar kvar så att det finns bladmassa kvar, framförallt de med blomknoppar. De boende vill se det grönska och blomma, därför får man rucka lite på reglerna och låta mycket sådant vara kvar. Det handlar inte om ett optimalt träd som producerar mycket, det handlar om ett träd som gör sig vackert för förbipasserande ögon.