Nu på våren har jag en massa blandade sysslor att göra. Det kan bli lite hektiskt att få dem gjort, men en sak som är högt prioriterat är avläggare. På våren är grenar som mjukast och de klarar lättare av att bli böjda. Avläggare betyder att man böjer ner en gren från en buske eller ett buskliknande träd för att få den att rota sig.

Jag har dock kommit på världens bästa ide och jag lär inte vara den första som har tänkt på det. Jag har sett många träd falla på andra träd i skogen. På ett ställe i skogen ramlade en massa träd ner på en hassel och sargade den totalt. Det såg inte bra ut eftersom grenarna blev nedtryckta åt alla håll och kanter. Tanken slog mig då att jag kan ju fixera grenarna hur jag vill och skapa en väldigt bred buske. Det är lätt för en buske att växa sig hög men bredden tar lång tid, så om jag böjer ut grenar i alla vinklar kommer nya grenar växa upp från de grenarna. På så sätt skapar jag en buske som har bredden av en mycket äldre buske.

Grenarna behöver inte ens rota sig men om de gör det skapas en ny individ och det är att föredra. Denna idén har givit mig en annan idé. De hasslarna jag har i skogen står lite hopträngda och det går inte att flytta dem genom att gräva upp dem. Men det går att flytta dem genom att leda bort grenarna så att det blidas nya grenar på ett lämpligare ställe. Efter ett par år kan man leda grenarna vidare ännu längre bort till ett ställe där man kan rota dem och skapa en ny planta. På så sätt flyttar man busken utan att flytta den. Buskaget blir mycket större utan att plantera något nytt. Jag tror detta efterliknar ett urskogsbeteende mer än något annat eftersom det är vanligt att träd ramlar på varandra och skapar avläggare på ett naturligt sätt. Jag skapar bara optimala avläggare och uppmuntrar en superindivid från ung ålder. För det otränade ögat ser detta förmodligen stökigt ut och den oerfarna rensar bort detta först. Det är den nya skogsägarens första misstag och jag har begått det brottet själv.